Knipövningar ger större gäddor

Det är säkert många som undrar varför de flesta av oss specimenfiskare är så hemlighetsfulla om var vi fiskar. Det är nog vissa som tänker att herregud skriv ut vars ni fiskat, om det körs catch and release så vad spelar det för roll... Men se de gör det ändå


Oavsett om man läser på denna sida eller någon annan. Det är ytterst få som skriver ut var de fiskar, speciellt om det är mindre vatten. När större vatten skrivs ut så är det nästan aldrig det preciseras var i vattnet. De som väl gör det brukar i regel bara göra det tills deras vatten är "förstört", då slutar även de. För att inte få nästa av deras vatten "förstört".

Varför skulle ett fiske bli sämre ifall man skriver ut var man fått någon stor gädda? Jo, internet är internet... Saker sprids snabbt... Dessutom har många specimenfiskare inga problem att åka "några mil" för att fiska t.ex. stor gädda. 100 mil är inga problem alls, enkel väg.

Dödas gäddorna är det ju värst, för då finns de såklart inte ens kvar. Men annars påverkas de ändå. Vad som händer på en plats där det fiskas mycket är att gäddorna inte får vara i fred. De blir oroliga och äter sällan första tiden efter störningen. Det svischar förbi beten, kanske den till och med hugger, kanske även landas. Allt detta gör att gäddan kommer av sig i ätandet. Den tappar i vikt och kondition. Så det är inte bra för ett bestånd med stora gäddor om någon berättar för allmänheten var det är. När det blir ett hårt fisketryck så blir den gäddstammen snittmässigt sett förr eller senare magrare. Det blir svårare och svårare att få samma vikter som förut. Man kanske tycker att konstigt när längderna är som förr om åren, men de väger mindre.

Jag har under många år nu haft detta i tankarna. Att jag fiskar klart mer sällan på bra platser än jag skulle vilja. För att fiskarna ska få vila och växa i fred. De som redan fiskar på platserna kanske är svåra att påverka. Men skulle man skriva ut platsen skulle säkert vissa nöta stenhårt där utan eftertanke. Då har man sparkat vårdslöst på sig själv och på de andra som fiskar där. Man kan välja att leta nya platser och vatten. För mig har det blivit en kombination av det och att fiska betydligt mindre. Istället får man försöka uppskatta fiskena man gör ännu mera.

Rickard har en bra strategi. Han har rätt många små hemmavatten. När vi fiskade tillsammans redan i början av 90-talet så märkte vi hur de sjöar vi fiskade i hade bra fisken i 2 år, sedan extremt mycket sämre. Vi körde hårt i en sjö åt gången (att påtala är att dessa vatten återhämtade sig efter flera års kraftigt lättat fisketryck) Nu har han en mängd sjöar han fiskar i. Han varierar konstant mellan dem. Så varje vatten får få fisken och ofta en längre vila emellan. Det skulle troligen ge fler gäddor och fler över 8 kg ifall han fiskar stenhårt i det vatten där det för stunden verkar hetast. Men genom att göra som han nu gör så har han istället en större chans att en dag få en riktigt stor gädda! Sedan det med STOR måste man värdesätta från vatten till vatten. En gädda från lödde å på 12 kg höjer ingen på ögonbrynen för. En dussinfisk. Men en 12 kilos från en liten insjö modell Rickard har som hemmavatten är en GRYM fisk. Kanske kan jämföras med en 17-18 kilos från lödde. Där är det hårt fisketryck, men istället så vistas gäddorna där i havet (gäller ej övre delen, Kävlingeån, där de enligt rapporter magrat senaste åren just med teorin att det är på grund av hårt fisketryck) en viss tid, där de är svårare att komma åt.

Med andra ord, vill man ha störst chans på riktigt feta gäddor så är det bäst att hitta platser med lite eller helst inget fisketryck alls.

Forskning

Är det fortfarande någon som har svårt att köpa att gäddorna äter sämre av fisketryck. Så kan jag göra en enkel jämförelse. Låt säga att du är ute i krig och det faller granater nära dig. Den som inte säger att det stör ljuger nog... man äter sämre och inte lika ofta. Ju närmare granaterna faller ju mer störd och omtumlad blir man. Men det finns också forskning som bevisar det. Tobias Fränstam fiskeribiologstuderande från Göteborgs universitet (var, jobbar i skrivande stund på Sportfiskarna) har varit med och gjort världens hittills största C&R studie på gädda. I hans avhandlingar så framgår bland annat följande: "Enligt tidigare studier på gädda så verkar beteendestörningarna som uppkommer vid fångst och återutsättning vara kortvariga
(Klefoth et al. 2008, Karlsson 2007, Arlinghaus et al. 2008b, Stålhammar 2008). I en tysk studie utförd av Klefoth et al. (2008) studerades beteendet och habitatvalet hos gädda före och efter C & R. Med radiotelemetri fick man fram resultatet att fisk som blivit fångad och återutsatt hade en minskad rörelse det första dygnet, minskat avstånd till strandkanten och en tendens åt att uppehålla sig i mer bevuxet habitat det första dygnet. Vid mättillfälle två, efter sju dygn fanns det inga skillnader i beteende eller habitatval mellan kontrollgruppen och de återutsatta fiskarna.

Arlinghaus et al. (2008b)
undersökte hur gäddors beteende påverkades beroende på ifall gäddan återutsattes på vanligt sätt eller om den lyckades slita av linan och simma iväg med ett bete i käken. I denna studie märktes gäddorna med telemetrisändare och flöte. Flötet användes för att studera migration under den första timmen efter fångst och telemetri användes för att studera gäddorna var tredje dag i upp till tre veckor. Resultatet visade att gädda som hade ett bete i underkäken rörde sig signifikant mindre under den första timmen efter återutsättning och en icke signifikant trend fanns åt att denna grupp rörde sig mer under det första dygnet. Resterande del av monitoringen fanns inga skillnader mellan grupperna. Stålhammar (2008) utförde en beteende studie på gädda och fann att fisk som fångats och återutsatts tog längre tid på sig att undersöka ett nytt byte som presenteras för den. Dessutom betraktades bytet på längre avstånd än innan fångst. Ingen av gäddorna attackerade bytet direkt (men i alla fall glädjande nog så åt dem bytet efterföljande natt)"

Det finns ju också undantag, man har själv varit med om gäddor som tas igen samma dag. Fränstams egen forskning visar också på denna möjlighet: "En gädda som märkts observerades leka på grunt vatten i tät vegetation ca 4h efter återutsättning. Under försökets gång återfångades tre gäddor medan de fortfarande bar korttidsmärkningen. Samtliga av dessa fiskar återfångades ca 2h efter återutsättning. En av de återfångade fiskarna uppvisade ett stort rörelsemönster innan den återfångades och sågs konstant göra kortare ruscher. Denna gädda hade vid återfångsten flertalet bytesfiskar i svalget. Dessa observationer indikerar på att effekterna på beteendet kan vara kortsiktiga på fisk. Något som var desto vanligare var att märkt gädda kunde följa, göra utfall och mycket försiktigt hugga mot betet".

Denna forskning visar precis på vad man själv trott. Vissa gäddor får liten störning men i stort så så störs gäddorna och det tar ett tag innan de återgår till det normala. Något annat som Fränstam kunde urskilja i en av sina studier var att gäddor som blödde rörde sig mindre efter återutsättning. Alltså kan man tänka sig att de tar längre tid på sig innan de börjar intressera sig för byten. Vissa av gäddorna som var djupt krokade och blödde mycket dog också.

En förhoppning man har är att om störningen blir sällan så kan fisken äta mer sen och ta igen det förlorade. Så skulle det kunna vara (om catch and release sköts bra) Fast om störningen blir ofta (hårt fisktryck) så har det visat sig att det inte funkar. På sådana platser brukar gäddorna tappa i kondition.

Så, verkligheten är den att vill man skydda sina platser från att bli sämre så får man öva sig och sina vänner på knipövningar, det är ju inget annat än kalla fakta. Detta är således en av förklaringarna till att det så sällan anges exakta platser för vars stora fiskar är tagna. För att fiskarna på platsen ska kunna få behålla en så bra storlek/kondition som möjligt. Självklart gäller detta inte bara gädda, utan alla fiskarter påverkas mer eller mindre av fisketryck.

Men om det nu redan är fisketryck på ett vatten man vill fiska i, så är det trevligare att försöka hitta positiva bitar. T.ex. att man kan försöka vara ett föredöme och se till att inte ha onödigt långa kamper med fisken och att ha den ovan vatten så kort tid som möjligt efter fångsten. Så att den så fort som möjligt kan återgå till det normala igen. Man kan även påverka de andra som fiskar där att göra samma. För sköter man korten rätt så överlever de flesta gäddorna.

Sedan ska poängteras att det är gädda i små vatten jag skrivit om. Kan ju vara vatten som bara har ett par ståndplatser. Ju större vatten ju fler delar med dig. Om vi sedan tar säg fiske efter röding, öring och lax i vatten som Vänern och Vättern och i havet så är det ju fler som delar med sig. För dem är det lätt att vara kaxiga och fundera varför inte andra delar med sig lika mycket (men är ändå många som kör samma still även där) Men är skillnad på vatten och vatten.

Slutsats

Målet med artikeln är inte att få folk att sluta fiska. Målet är att förklara varför så många inte anger vatten eller exakta platser. Men inte minst är målet att försöka få så många som möjligt att hjälpas åt att bevara bestånd med stora fiskar så gott det går. Man måste ju få fiska, men ibland kanske man bör göra det med mera eftertanke. Som att inte fiska "varje dag" på samma plats och att se till att man gör det man kan för att återutsätta fisken snabbt och på ett vettigt sätt, så störningen blir så liten som möjligt.

Av Krister Wallmark


 
Artiklar Startsidan

Copyright © 2005/2006 TEAM NORTH PREDATOR