Att återutsätta gäddor

Råden till catch and release har på de flesta punkter alltid varit samma. Men på vissa punkter är det lite annorlunda än det en gång var. Avrådande till att använda huggkrok, försiktighet att lyfta tunga fiskar i käken och att tänka på att korta kampen så mycket som möjligt i varmt vatten.
Artikeln bygger mycket på mina egna erfarenheter efter mångårigt gäddfiske. Råden är sådana som jag och mina kompisar själva använt, och givit oss många återfångster på gäddor långt över 10 kg.  
Grundtanken till denna var att skicka den till en dagstidning för att försöka omvända lite fler Norrbottningar...
Men nu är den kompletterad och utökad med tips för återutsättning på vintern, plus med ytterligare studier och forskning. Det finns ett par länkar längst ned med intressant fördjupning.


Varför catch and release?

För att vi och de i framtiden fortsatt ska kunna ha en spännande hobby. De stora gäddorna är få. Handen på hjärtat, hur många är det inte som tycker det är roligare att få stor fisk än små? Är det något fiskare gärna vill kunna göra är det att kunna skryta med en sann storfisk… Personligen tar jag hellre en stor gädda än 100 små. Antal fiskar brukar kunna vara kul i början av ens fiskekarriär, sedan brukar viljan bli att fånga stora.

Där har vi nästa punkt. I vatten där stora gäddor tagits upp och dödats där har beståndet av smågäddor ökat dramatiskt! Det går inte att fiska ut gäddor från ett vatten, utan det som händer när de stora tas bort är att de små inte har några fiender som håller efter dem längre. Plötsligt så har ett spännande gäddvatten förvandlats till ett vatten utan spänning. 

Till detta faller åsikten som varit stor här uppe i Norr att storgäddorna ska bort för de tar ädelfisken. En stor gädda har ett stort revir. Där tillåter den ej smågäddor att komma in, och gör dem det så tvekar ej gäddan att få sig ett skrovmål. Gäddor äter ofta gäddor. Det sägs att en gädda på 10 kg har ett revir stort som 10 stycken en kilos gäddor. Så om denna 10 kg tunga gädda fiskas upp och dödas så kan 10 stycken mindre gäddor inta detta område. Och dessa gör större skada på ädelfisken än denna enda gädda gjorde. 

En stor gädda har också rätt gener för att dess avkommor ska bli stora. Så det är viktigt att de får leka så vattnet fortsätter att vara intressant för sportfiskare. Det som lockar långväga fiskegäster är också stora fiskar. T.ex. Danskar, Tyskar och Fransmän kommer gärna till Sverige och fiskar stor gädda. Det är dock inte så många som gör det genom att folk här uppe anser att gäddan är en skräpfisk som de inte tror någon vill fiska efter… Självklart blir marknadsföringen därefter.

Jag tycker absolut att man kan ta matgäddor man får inte bli för fanatisk. Men stora gäddor smakar visst inte alls gott. Så på alla sätt och vis är det bättre att ta någon mindre gädda till mat. 

Någon kanske tycker att det inte låter så humant att återutsätta fisk och det finns det ju absolut delade meningar om. Men faktum är i alla fall att forskning visat att fiskar inte känner smärta. Med andra ord, det att de rusar iväg efter hugg har inte att göra med att de får ont i munnen av kroken. Utan de reagerar på instinkt. Dessutom klarar sig fiskar utmärkt, bara man använder sunt förnuft i hanteringen. Jag och mina kompisar har återfångat flera av våra storgäddor. Ibland har de vägt mer vid återfångsten ibland mindre. Vi synar fotona och tittar efter gäddornas ärr och fläckmönster, då kan vi avgöra ifall vi fått dem förut eller ej. Huvud och stjärtspole är bra ställen att titta extra noggrant på. Liksom människor så har gäddorna individuellt utseende, alla gäddor har olika fläckmönster.


(Klicka på fotot för bild och text)

Hur återutsätter jag en stor gädda?

Först och främst krävs några hjälpmedel. En långskaftad tång, välsorterade fiskeaffärer har hemma. Ifall man inte hittar någon lång tång någon annan stans. En munöppnare bör man också ha med sig. Huggkrok bör man inte använda. Dessa avråder jag helt ifrån. De flesta klarar ej att använda den på rätt sätt med svåra skador på fisken som följd. Många moderna gäddfiskare har på senare tid börjat använda gälgreppet. Att de sätter en hand under ena gällocket och lyfter upp gäddan. Visst jag har testat detta också och det funkar, men är inte helt riskfritt. En del använder en gummihandske för att skydda sig mot sår. Det gäller bland annat att kolla var krokarna sitter. Använd annars en stor håv som du själv trivs med att använda eller det nya som kommit läppgrepp eller lipgrip som det kallas. Principen är som en hovtång, två klor man för över underkäken på gäddan. Väl där så släpper den ej. Se till att du får tag i en roterande variant, detta är mycket viktigt för gäddorna snurrar ofta och måste så få göra, annars är risken stor att käken skadas. En ej roterande lipgrip påstår jag tveklöst är sämre än en rätt använd huggkrok, eftersom att det är längre skaft på en huggkrok så blir det lättare att låta gäddan snurra skaftet i handen. Jag säger detta så att folk ska förstå att det är dumt köpa en fast om man väl skaffar en lipgrip. Det finns säkert många som skällt på sådana som använder huggkrok, men som själva använder ej roterande lipgrips. Ifall inte din redskapshandlare har roterande hemma så be dem ta hem. Det finns roterande från runt hundringen och uppåt och för det får du en med inbyggd våg också! Gäddor upp till låt säga 7 kilosklass som ej är romstinna går bra att väga direkt så hängande. När gäddan håller sig lugn så lyft snabbt upp den för en snabb vägning. Fördelen med att väga direkt med lipgripen är att man får i gäddan ännu snabbare än om den först ska läggas i vågsäck. Om din lipgrip gör hål i gäddan så prova att trä på krympslang och värm fast. Man kan om man vill också trä på en grövre krympslang utanpå och värma fast även den.

Riktigt stora gäddor bör vägas vågrätt. Forskning på andra tunga fiskar har visat att ligamenten som sammanbinder huvud med kropp kan ta skada om fisken vägs hängande i käken och att sedan fisken får svårare att kunna svälja. En stor gädda som börjar sprattla vet man ju inte om den ligger riskzonen eller ej. Det har gjorts en studie i Sverige på gäddor upp till ca 7 kg där det lyfts med gälgreppet. Där kom de fram till att de inte tog skada. Men som sagt med romstinn gädda så kan de säkert ta skada även i mindre vikter än så. Har hört om någon som tror (att han har vissa belägg för det) att romsäckarna till och med kan lossna om man håller en större gädda vertikalt.

Jag har köpt en vågsäck, men funkar bra med en stor kasse modell ikeakasse. Jag håvar ofta gäddor fångade vid mete och med beten med få krokar. Fiskar jag med en stor wobbler använder jag oftast lipgrip. Ska man lyfta en stor gädda man tar med lipgrip så håll ena handen under gäddan så den slipper hänga vertikalt. Har jag nära in till land så har det ofta hänt jag åkt in för att få väga den i vågsäck som hängs upp. Men nu börjar jag mer och mer känna att jag helst bara vill väga och fota och släppa direkt från båten. Är det en riktigt stor gädda och det är nära till land kanske man ändå vill in och väga den med upphängd våg plus att fota den.

Man ska förståss inte lägga fisken på hårt underlag som båtbotten, sand eller sten etc. Det bästa är att köpa en avkrokningsmatta, annars kan man lätt göra en själv med hjälp av ett liggunderlag (eller så bara använda liggunderlaget) och en stor plastsäck/plastsäckar man virar runt och tejpar ihop. Har man ett mjukt underlag som gräs kan man lägga gäddan där. Men ännu bättre om man kan lägga i vart fall en stor plastsäck under. Men till mjuk våt mossa är det bra även utan säck. Ifall du inte krokat av gäddan i vattnet så gör det nu när du lagt ned den. För att bli trodd av dina polare så lägg ut ett måttband och gärna ett referens föremål som våg eller annat och fota. Och varför inte sen ett foto där du håller upp gäddan.

En bra sak är något som kallas för gäddsäck (kan också säljas under namnet karpsäck) En svart mjuk säck med små hål i så att vattnet genomströmmar den. När vi gör i ordning prylarna för att väga, mäta och fota så låter vi den stå i säcken eller i en stor håv (har man varken gäddsäck eller stor håv tillhands får roterande lipgrip duga) Blev kampen lång så drar de på sig mjölksyra och kan må bra av att stå i säcken och vila upp sig. I den mörka säcken står de helt still och vilar. När man så släpper ut den brukar den piggt simma i väg. Alla seriösa fiskare vet om att fisken ska vara uppe så kort tid som möjligt ovan vatten. Har man ingen möjlighet att säcka gäddan så får man arbeta extra snabbt.

Här är en film där Stefan "Trumman" Trumstedt visar de flesta av de redskap jag nämnt.

Det börjar också bli mer och mer populärt med "gäddsäck" som används istället för karpsäck. Man kan väl säga att skillnaden i stora drag är att i en gäddsäck står gäddan mer fritt.

De flesta gäddorna överlever. Så har det verkat både för oss och i tester som gjorts. I något test klarade sig alla i något annat har någon enstaka dött. Så de allra flesta har det visat sig överlevt, men dock inte alla. Man är blåögd om man tror att exakt alla man släpper överlever, även om man kan tro att en gädda överlevt så är det inte säkert. Om en gädda man släppt har problem att dyka, kommer upp ibland till ytan igen då är risken stor att den stryker med i efterhand. Dyker den direkt och inte kommer upp och den annars inte hade några svåra skador kan man nästan vara helt säker på att den klarar sig.

Jag kan erkänna att jag själv vet av att två (möjligen 3) stora gäddor jag tagit genom åren har dött i efterhand. Men jag gjorde allt jag kunde på båda. Vilket innebär konstgjord andning ex antal gånger. säckningar sedan test att sätta tillbaka. Vinglig gädda så säckning igen etc. Alltså lagt ned enorm tid på båda, men av olika orsaker dog båda i efterhand. En faktor var troligen att det var varmt i vattnet, att båda var starka och gav lång kamp kan vara en annan. Ännu en till kan vara att de var gamla och därför tål mindre och snart skulle ha dött i alla fall. Jag släppte båda men de klarade det inte.

Skulle catch and releasetester i varmt vatten bara göras på stora gäddor så skulle nog något fler visat sig dö än i vanliga tester med gäddor i normalstorlek. I och med att det blir längre kamp, vissa är gamla och därmed mera känsliga och en stor gädda får ofta vara ovan vattnet längre än små. Men man lär sig saker eftersom, så ju fler man återutsätter ju större chans är att i framtiden alla eller nästan alla överlever.

Det är en häftig känsla när man återfångar en gädda. Man kan känna igen en gädda man får, sedan när man kollar foton så ser man att yes, den här har jag fångat förut. Det är häftigt.

Mjölksyra

När man ska släppa gäddan kan man hålla den i stjärtspolen. En pigg gädda brukar simma iväg på en gång. Gör den ej det så kan man dra gäddan försiktigt åt och fram, så strömmar vatten genom gälar och mun och syresätter. Om gäddan simmar iväg men direkt kommer upp till ytan (ofta på rygg eller sida) så kan det bero på att den fick rejäl mjölksyra under kampen, alternativt varit uppe väl länge ovan vattnet. Ta in den igen och håll den på rätt köl, dra den ibland åt och fram. Räcker ej detta så säcka den ungefär en timme, då brukar dem i de flesta fall piggt simma iväg. Men att säcka en gädda när det är varmt i vattnet (ju varmare ju värre) är inte bra. Måste man säcka den då så ska man försöka att säcka den djupt så den får svalare vatten eller där vattnet är strömt/cirkulerar.

I en karpsäck ska man förvara gäddan så kort tid som möjligt, bara så pass att den återhämtat sig. Längre förvaring kan innebära att tyget börjar dras in i munnen på gäddan. Men jag har då aldrig varit med om att tyget dragits in så pass att det var någon fara. Så med inte allt för lång förvaring så funkar karpsäck bra.

Var redan inne på det lite, mjölksyra. Liksom vi människor drar på oss mjölksyra vid rejäl ansträngning (i friidrotten räknas 400 m till det som ger mest mjölksyra) så gör även fiskar det. Det är en sak som inte alla vet om. Fisken känner ju motstånd under intagningen och instinktivt sliter den åt andra hållet. Detta ger mjölksyra. Så man ska inte dra ut på kampen i onödan. En kortare hård kamp verkar ge mindre mjölksyra än en längre (jämför gärna med att springa 60 m jämfört med 400 m). I kallt vatten är det inte någon fara med en normal längd på kampen. Men om kampen blir lång i varmt vatten så kan faktiskt gäddan dö av sin mjölksyra.

Djupt krokade gäddor som blöder kraftigt löper risk att avlida

Djupa krokningar och stora (ymniga) blödningar ökar risken för att fisken kommer att dö. Är inte vattnet allt för varmt och att man i övrigt handskas okey med fisken, så har catch and releasestudier gjorda av biologistuderande vid Göteborgs universitet, visat att gäddor krokade i läppar eller gom i stort sett alltid klarar sig (alla dem i deras test överlevde) En kort sammanfattning från en del av deras studier var att av de 161 fiskar de märkt och kunde kontrollera nog länge så dog endast 5 fiskar. Alla dessa blödde mycket och var svårt krokade (aorta, gälar eller svalg) 3 av dem var krokade i aortan (gäddmunnens botten)

Föga överraskande så har också tester visat att stora beten minskar risken för djupa krokningar. Jag kan förövrigt inte komma på en enda gång att det blivit djup krokning när vi fiskat med riktigt stora wobblers.

Detta ger helt klart en del att tänka på. Att det lönar sig att försöka få mindre djupa krokningar. T.ex. via snabba mothugg eller att tänka på betesval. Mer om detta i en länk i slutet av artikeln "Världens största C&R studie på gädda".

Tips för återutsättning på vintern

Det är en del saker att tänka på vad gäller vinterfiske. Jag började själv ismeta 1987. Då var man inte så förberedd på återutsättning, jag återutsatte redan då, men skulle jag dragit en stor så hade jag aldrig klarat att återutsätta den på ett bra sätt. Hade för dålig kunskap och för bristfällig utrustning.

Jag vet att vissa ismetar med borrar på 150 mm. Men det är för litet att dra upp en riktigt stor gädda igenom. Jag vet om flera gäddor runt 10 kilo som tagits upp genom sådana hål. Men en riktigt stor gädda går inte upp. I alla fall inte utan svårt våld. Ju större hål ju lättare att få in huvudet i hålet.

En grej som nog inte många tänker på, men som kan vara värt att tänka på är den is som fryser runt om hålet. Om än det så bara är ett par minusgrader så fryser det snabbt. När man hackar bort runt hålet så är det nästan ofrånkomligt att det blir kvar en kant. Till sist kan denna kant blir rätt stor och den kan vara vass. Jag brukar skära bort den med en vanlig vass kniv. Är bara att ta tag i linan med en hand så kan man skära runt hela hålet. Gärna fasa av kanten upptill. Då går det också smidigare att återutsätta fiskarna och de slipper få skärsår.

Vad man bör ha med är en "utryckningsväska" I min finns (förutom lite annat smått och gott) som följer. Kniv, kamera, måttband, peang (2 stycken) avbitare, plåster, pannlampa, munöppnare och två lipgrips (läppgrepp) Väskan är en rullväska med många småfack, helt kanon till ändamålet. Sedan brukar jag sätta en peang, munöppnare och ligripen (ofta två) på utsidan av väskan för att snabbt komma åt dem. Bild.

Vågsäck och avkrokningsmatta bör man ta med till nappen, ställer man utryckningsväskan på dem så blir det svårt att missa dem. Något att ösa med (en kosa funkar fint) kan vara bra att ha med också, så man kan ösa lite vatten över fisken, främst huvudet/ögonen ifall något skulle strula.

Skulle man av någon anledning missat något man hade behövt så kan man använda en roterande lipgrip. Har du någon där så håll gäddan i hålet med lipgripen när han hämtar det. Låt han göra i ordning allt, inklusive kamera. När allt är klart så börja gärna med att kolla längd, blir mera spänning att göra det innan vägning. Med andra ord lyft upp den och lägg henne på mattan, kolla längd. Ös gärna någon skopa vatten på henne. I med hon i vågsäcken och kolla vikten. Sedan på med lipgripen och låt henne glida ned i hålet igen så att hela gäddan täcks av vatten. Eller är ni riktigt snabba och det inte är kallt så lyft ut henne ur vågsäcken och ta några snabba foton och låt henne glida ned ned till friheten igen.

Ett tips ifall du är själv och tar gäddan med lipgrip och måste "säcka den" Trä lipgripens rem över bakändan på spöt och dra upp remmen mot rullen. Lägg spöt över hålet så sitter hon där säkert. Ta upp henne först när du är klar med all förberedelse.

Fiskar tar skada av kyla. Ögonen är väldigt känsliga. Man bör inte fiska om det är kallt, speciellt om det blåser för då blir köldeffekten ännu värre. Men är svårt att sätta en exakt pekpinne på antal grader, olika fiskare har uppe gäddorna olika länge. Det sunda förnuftet får råda. Men ju kallare det är ju snabbare måste man arbeta för att inte fisken ska ta skada. Men hur snabb man än är så ska man inte fiska om det är för kallt.

Speciellt om det är minusgrader så använder jag gärna lipgrip. Då kan man ha fiskens ögon under vattenytan när man krokar av. Självklart kan man hålla den under med gälgreppet också, om man pallar med kylan. Munöppnare brukar jag inte använda annars, men är man själv tycker jag att de vissa gånger kommer till sin rätt när det just gäller att kroka av gäddan med lipgrip i vattenytan. När man är klar så drar man snabbt upp gäddan och vänder på den och skickar ned den med huvudet före (vid tunn is kan det till och med räcka med att bara putta ned gäddan så man slipper ta upp den alls)

På detta sätt så behöver inte gäddans ögon vara i luften mer än några sekunder.

Inga frågetecken ska finnas

Ett mantra jag kommit på är värt att tänka på ifall man vill ha en bra återutsättning. "När gäddan lyfts upp ur vattnet ska inga frågetecken få finnas"

Det där är något jag vet själv att man kan ha syndat på. Att man lyfter upp gäddan för fotning. Utan att man försäkrat sig om att den som fotar kan kameran. När han väl kan den så kanske han först ställer sig på fel läge mot solen. Eller med någon känslig bakgrund man inte vill ska synas på kortet (gäddfisken blir ruskigt mycket sämre vid hårt fisktryck) När väl det är korrigerat så kanske han ställer sig för långt ifrån och fotar. Mycket tid för gäddan ovan vatten har uppkommit helt i onödan. Än en gång. "När gäddan lyfts upp ur vattnet ska inga frågetecken få finnas" Då är man ett stort steg på vägen mot en lyckad återutsättning.

Slutligen. Den bästa känslan som finns är att fånga en stor gädda och sedan kunna återutsätta den oskadd. Är härligt när man ser den simmar ned i djupet igen. Då får hon chans att sätta nya potentiella storgäddor till livet. Och med tur och eller skicklighet så kanske man ses igen…

Se återutsättandet som en spännande grej, som en utmaning. Det är inte coolt att döda en stor fisk, det klarar vem som helst, men när du återutsätter en stor gädda så är det respekt. 

Till sist så är dock catch and release som med allt annat, att sunt förnuft räcker långt.

När man surfar runt på olika fiskeforum på internet så ser man att sportfiskare i södra Sverige (som kommit mycket längre i sitt catch and release fiske på gädda) ofta ser på oss Norrlänningar som typer som dödar gäddorna och slänger dem. Jag har sagt det att japp, det är precis så de varit och i viss mån är. Men att jag ser att trenden att återutsätta dem kommer mer och mer här uppe också. Hjälp till du med, så kan du/vi få ha spännande fisken även i framtiden. ***

Mera om catch and release:

Världens största C&R studie på gädda:

Klicka på fotot för större bild. Återutsättning av en 126 cm lång gädda tagen av Robert Pederson. Gäddan var 550 g tyngre än 5 dar tidigare då artikelförfattaren tagit den på samma plats.
Foto: Krister Wallmark

Av Krister Wallmark

 

Artiklar Startsidan

Copyright © 2005/2006 TEAM NORTH PREDATOR