Förfrysning som skedde under en pimpeltävling 1992. Handflatan uppåt, det är lillfingret som syns med blåsor, det var det finger jag förfös mest. Fotat någon dag efter fisket. 2-3 veckor efter fisket så tappade jag skinn på alla fingrar. Min fiskestil var att sitta jättekort tid i alla bomhål plus att även lämna hålen där det nappat kort efter jag inte känt något. Så jag sprang runt och borrade massor. Så jag hade alltid lite kläder på mig. Men just i denna tävling så blev det sitta och nöta i samma hål. Plus att det var kallt och blåsigt. Satt ca 50-60 min i sista hålet, jag frös så jag skakade så mycket att jag satt och hoppade, så det blev svårt att kroka fisken. Men jag vägrade ta på mig handskar eller stiga upp från skryllan, det nappade ju (många hade avslutat tävlingen och gått till en brasa vid sidan av isen för att värma sig, så ja, det var kallt)

Man kan väl säga att linjen mellan envishet och dumhet är väldigt tunn. Men det går att jämföra med bilens bensinmätare. Man är tvungen att köra soppatorsk (jodå, har gjort det på alla bilar jag haft) för att kunna veta exakt hur långt ned mätaren kan gå. Förfryser man sig aldrig så vet man inte vars gränsen går...

Jag känner att det nästan vore artikeltjänstefel om jag inte också nämner om ett annat kallt fiske. Detta var något år senare. Jag, Pekka och Reijo skulle åka och fiska röding. På morgonen så var det ca minus 25 i Luleå. Vi hade överläggning och beslutade att åka ändå. Vi kom fram och gick in ett hus för att lösa fiskekort. De hade en digital termometer (jag har kollat in den fler gånger och den verkar visa rätt) och den visade på minus 32 grader. Jag har fiskat lake och öring i väder på runt minus 25 (utan att göra upp eld) men det här är det kallaste. Men den här gången så fuskade vi, eftersom vi efter ett tag gjorde upp en eld på isen. Jag frös mest om fötterna så jag försökte värma dem nära elden. Men jag kände ingen skillnad så jag började sätta dem närmre och närmre elden. Sedan efter ett tag när jag tittar på stövlarna så ser jag att värst vad det då ryker om dem. De brann, det brann hål rakt igenom dem (nokia tuura) in till sockarna. I längden så blir det ju inte direkt varmare av det... Nåja, vi fiskade vidare och när vi sen skulle hem så startade inte bilen, inte helt oväntat kanske i den tempen. Rätt olätt också att rulla igång en bil i den tempen. Vi lyckades dock få tag i en traktor, så vi fick bogsera igång bilen. Hem kom vi.

Kan man lära sig något av detta? Absolut. Som hur bilen känns i denna temp. Från startproblem till hur trögt styrning och växelspak går och inte minst hur nära elden man kan ha fötterna med ett par nokia tuura på sig i minus 32 grader tills att det brinner hål i dem (just den erfarenheten är det inte alla som har) Det är som för alla fiskare, man lär sig något varje fiskepass. Något som är bra att göra eller något som är obra. Fisket då? Nja, fisket var ingen succé, heller... 
/Krister